Ikke glem å sett pris på dem du er glad i,- med blikk, ord eller handlinger ...
<a href="http://blogglisten.no/blogg/ordogstreker.blogspot.no/"><img src="http://blogglisten.no/img/blogglisten.png" alt="Blogglisten" /></a><img height="0" border="0" width="0" alt="hits" src="http://hits.blogsoft.org/?eid=2289" />
Jag tycker så mycket om den här bilden med dina ord. Jag har vuxit upp som äldst av tre systrar. Mina systrar fick alla den skönhet som jag inte fick. Men hos min farmor och farfar var jag alltid prinsessa. Deras lilla prinsessa. Jag stod ofta framför farfars vackra skinnböcker. tex Kiplings "riktiga" Djungelboken. Det luktade så gott när man bläddrade i den. Farfar läste för mig, fastän jag egentligen inte förstod allt men att sitta där med farfar när han läste för mig, för sig var guld värt. När farmor och jag gick och handlade höll jag henne alltid i handen. Den dagen när jag kände att jag varför stor för det hade jag så ont i magen. Skulle farmor bli ledsen? Vi gick som vanligt och handlade och jag höll henne inte i handen.
SvarSlettNär vi sedan som vanligt lagade mat tillsammans sa hon liksom i förbifarten: min lilla prinsessa har blivit stor nu... och så sjöng hon som vanligt. Hon sjöng alltid min farmor. Jag har spelat in henne på kassettband på 80-talet och har sparat hennes röst och sånger.
Min farmor och farfar kunde med ord, blickar och handlingar visa kärlek.
Din bild och dina ord är så vackra.
Stor Kram till dig
Tusen takk for ord, Elisabeth. Jeg kan både se og lukte de barndomsminnene du beskriver... Du er en vakker person, og det er synd at du følte som du gjorde i forhold til dine søstre. Men all den kjærligheten du var omgitt med - det er jo det som betyr noe. Og nå har du alle de gode minnene, og til med musikken og stemmen til din farmor har du "bevart". Så fantastisk! Takk for at du delte dette med meg. Stor klem til deg
Slett